Summering av året

En liten son som inte gillar att sova och ett nytt jobb sedan april har inte riktigt gjort 2016 till ett hundår. Men lite har vi hunnit med.

Vi lär oss rally.

Året började med att vi tog oss an att gå rallykurs, även om det tog emot lite i början så visade sig att detta var något som vi båda två gillade! Nitro för att han fick äntligen egentid med matte en gång per vecka samt att det var ju något nytt och kul att lära sig!!! Å, jag själv kunde mjukstarta efter ett långt uppehåll där barnen tagit all hundtid.

Det visade sig också att många små färdigheter som behövdes inför en start i elitlydnaden tränades i rallyn också, å vi som tyckte att fria följet bara är så tråkigt kunde nu träna lite mer varierar och tycka det är kul! I rallyn var det lätt att komma ut och tävla så vi fick en mjukstart på tävlandet också.

Rally N, F
Vi startade rally nybörjare och fortsättning och tog 3 godkända resultat i varje och därmed tillhörande titlar. Med en hund som Nitro var det lite som att sno godis från småbarn.

Elitstart
Vi tränade och började känna oss redo för elitstart! Första gången var vi inte tillräckligt förbereda och gick i mål med 65 poäng och allt var betydligt svårare än vad jag väntat mig. Hjälp, vad hoppet från klass lll till elit blev stort! Knäckt av både domare och mina egna förhoppningar kämpade vi på ett tag till. Gjorde nya starter, började hitta rätt nycklar och poängen steg allt eftersom.

En stor grej blev när vittringen äntligen började fungera!!! Wow, vilken känsla att kunna lita på att nu sitter det!!

Momenten började vi ta oss igenom utan nollor. Bästa resultatet kom i Laholm med ynka 2-3 poäng från ett 1:a pris.

Fler och fler svårigheter
Men på varje tävling kom en ny utmaning som vi inte var rustade för och moment nollades eller poäng förlorades.Började också inse att flera moment inte var bra nog för eliten då man måste komma upp i genomsnitt betyg 8. Frusterande. Arg. Bitter. Jag ville ju så gärna klara att ta vår titel innan reglerna ändrades.

Ny inspiration behövdes
Gick på föreläsning och workshop med Jenny Wibäck och Helen L i oktober "starka tillsammans" för att där hoppas kunna hitta de sista framför allt mentala nycklarna. Vi hade inte lyckats sätta början av programmet utan jag tappade honom alltid helt i de första 2 momenten. 

 
Hittade 3 saker:
1) handen på fickan i transportermellan momenten för att göra det ännu tydligare när det är vika och moment
2 ) hitta den mentala, peppiga känslan och ingbilla mig själv att alla hejar på oss....ungefär som på en agilityplan.

3) att uppvärmning på tävling och träning är lika så att jag inte proppar han full med smågodis för enkla saker och sedan går in och begär 15 min elitlydnad. korta uppvärmningar fungerar bäst!

8 oktober startade vi i Sjöbo.

Mycker klabb i gruppmomenten och fina delar i programmet där känslan börja sitta riktigt fint, men Nitro förstod inte skillnad på ruta och apporterings dirigeringen och springer bort sig på rutan.

22 oktober i Rödeby och tänkte att nu sätter vi det. Men gruppmomenten klabbar igen, han byter position och ligger och piper. Troligtvis så har de senaste tävlingar där hundar gått upp varje gång till sist påverkat honom och gjort honom osäker.

Föreläsningen och att jag käckt de sista nycklarna ger resultat men med tokmycket förväntan. I programmet var han så upp över öronen toppad att han pep sig igenom i stort sett alla moment, utförde dem med glädje och lite till, och man kan ju inte annat än älska honom.

Tungt att inse att vi inte når hela vägen fram
Efter denna tävling insåg jag att men den lilla tid jag hade och träna skulle det inte räcka att få till de sista poängen på momenten, säkra upp gruppmomenten och träna för alla möjliga tävlingssituationer för att göra så att vi verkligen kunde prestera på topp. Det krävs att man kan träna 1-2 ggr/veckan och den tiden gick inte att få ihop.

Domarens ord om att hon sett väldigt många fler hundar gå upp under de sista månaderna än på flera år sammanlagt, och tesen var att fler chansar för att hoppas ta tre 1:a pris. Detta fick mig också att inse att jag vill inte utsätta Nitro för någon annan som chansar, då får det vara.

Så vi gick helt enkelt från tävlingsform och ner till noll och ingenting.

Besviken. Ja, verkligen!

Men det är en prestation.....!!!

• Men bara den som startat elitklass kan förstå hur oerhört svårt det är. Det är en prestation i sig att bara gå ut på plan.
• Det är en prestation i att förstå vad som krävs för att nå målet tre 1:a pris. 
• Det är en prestation att våga köra sitt race på planen och göra de saker för sig själv och sin hund som man behöver där och då!
• Det är en prestation att säga "nu räcker det för oss".

Så jag avslutar detta året med funderingar inför nästa år.

• Sedan Nitro blivit kasterad äter han allt och blir lätt tjock och just nu hittar jag inte balansen i utfodringen, och det hjälper heller inte till att han får för lite motion. Julgris, jejemensan.
• Han känns "gammal" efter kasteringen och inte riktigt lika vild och galen som tidigare. Jag saknar den sista växeln på honom.
• Jag hade tänkt att tävla honom tills han fyller 10 år, men det blir lite extra motigt med julgrissyndromet.
• Ska vi satsa på de nya reglerna i lydnaden? En del av mig är sugen för de låter kul!
• Eller ska vi bara satsa på att ta rally A och M? 
• Eller gör vi både och.....eller ingenting?

tävling i sjöbo

Att fått möjligheten att följa Nitros valpar under året har varit så kul. Lyckades träffa 3 av dem och hoppas på att få möjligheten att träffa fler under 2017.

Alvin träffade vi i Sjöbo.

Essie i Rödby.

Här är några till, hoppas vi ses under 2017.

Nitros syster Scout lyckades vi också springa på 2 ggr under året, båda på rallytävlingar. Det var nog 5 år sedan förra gången. Kärt återförening för både hundar och mattar!