Efter 3v i Thailand så trivdes mamma och pappa så bra med Nitro att de ville behålla honom. Han går så bra ihop med deras lilla beagle Pixi och hon är inte någon vakthund men det är Nitro.
Jag har känt hela 2017 att jag försummat honom och att det blir allt mindre tid. Försökte träna och tävls under vpr och sommar men det blev liksom inte nån bra känsla. Under hösten tappade jag all lust. Jobb och familj behöver mycket energi.
Det känns befirande att just nu inte ha nån hund och alltid känna dåligt samvete för. Med rätt tid hade han kunnat tävla och träna länge till. Hos mina föräldrar blir det långa promenader i skogen varje dag och inga barn som springer och hojtar och stör. Jag försöker åka ut en gång på helgen nu i början och hälsa på. Han blir jätteglad men ser lättad ut att få stanna kvar.
Fick reda på att Nitros mamma Katana somnat in 13 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar